Challenges
Datasets
Workspaces
Papers
Discussions
Leaderboard
Log inSign up
Challenges
Datasets
Workspaces
Papers
Discussions
Leaderboard
Blog
Job Board
Q3AS

© 2026 Aqora Quantum S.A.S.

TermsPrivacyLegal Notice

Komponentanalys för integrerad kvantfotonik på chip

Sebastian Johnsen

Published Jan 1, 2019• 0 citations
OpenAlex

Abstract

Förmågan att styra naturen på den kvantmekaniska nivån lovar att möjliggöra tekniska innovationer långt utanför vad som är möjligt med dagens teknologi. Flera alternativ har förslagits för att genomföra detta däribland kvantfotoniken. Med möjligheten att bygga att bygga fononiska kretsar på chip går det att dra nytta av tillverkningstekniker som redan är väl utvecklade. Syftet med denna rapport är att analysera de komponenter som krävs för att bygga en kvantfotonisk krets på chip.

Related papers

Kvantdatorer - beräkningsmaskiner i landet annorlunda

Erik Sjöqvist

Vad är en kvantdator för något och vad är den bra för? I den här artikeln förklarar jag de grundläggande principerna hur en kvantdator fungerar, vad den kan användas till, hur den kan komma att se ...

•Jan 1, 2017•0 citations

Tunnlingstider inom kvantmekanik

Malte Lindestam, Fredrik Troive

Det råder idag inget konsensus om tiden som kvanttunnling tar. Den här rapporten har som syfte att undersöka tidigare arbete inom ämnet för att finna passande kandidater till tunnlingstiden. Simuleringar utförs för en endimensionell rektangulär potentialbarriär och används för att stödja existerande teoretiska tunnlingstider. Slutsatsen dras att tunnlingstiden inte beror på potentialbarriärens bredd och att tunnlingen därför kan ske med godtyckligt hög hastighet. Detta stödjer påståenden om att partiklar kan färdas snabbare än ljuset inom icke-relativistisk kvantmekanik.

•Jan 1, 2019•0 citations

På tærsklen til en ny kvanteteknologisk revolution

Peter Lodahl, K. Splittorff, Anders Søndberg Sørensen

Kvanteteknologien er ikke længere teori – den banker på døren til samfundet! Denne artikel giver et fascinerende overblik over Danmarks centrale rolle i udviklingen af kvantenetværk, kvantecomputere og et muligt kvanteinternet. Den viser også, hvordan vi som samfund skal uddanne en “kvanteklar” arbejdsstyrke. Et must-read for alle, der vil være på forkant med fremtidens teknologi.

KVANT•Jun 1, 2021•0 citations

Har vi redan skapat kvantdatorn

Marie Ericsson, Erik Sjöqvist

Vissa menar att kvantdatorn redan är verklighet, och syftar på en gåtfull låda som kallas D-wave. Men uppfyller den verkligen kraven? Frågan diskuteras livligt i forskarvärlden. Vad är egentligen e ...

•Jan 1, 2015•0 citations

Retrieval of cavity embedded absorption spectrum for quantum memory applications

Robin Ekelund

Inom fältet kvantinformation behandlar man information med hjälp av så kallade kvantmekaniska system, vilket tillför både möjligheter och svårigheter i reella tillämpningar. Ett fundamentalt begrepp är den så kallade kvantbiten, eller qubit som den brukar omnämnas i engelsk litteratur, vilken är den grundläggande komponenten i vilken kvantinformation hanteras, som en direkt analog till biten i en klassisk dator. En klassisk bit har möjligheten att anta värdet ett eller noll, medan en kvantbit dessutom har möjligheten att anta båda dessa värden på en och samma gång i en godtycklig proportion, vilket framstår som obegripligt i förhållande till den klassiska värld som vi upplever. Denna egenskap erbjuder möjligheten att behandla information på ett fundamentallt annorlunda sätt än vad vi är vana vid. Exempel på tillämpningar är kvantdatorer och kvantkryptografi. Kvantdatorer kan utnyttjas för att lösa problem som för klassiska datorer är helt olösbara inom rimlig tid (t.ex. faktorisering av stora tal). Med kvantkryptografins hjälp kan vi dessutom skapa kommunikationskanaler som erbjuder i det närmaste fullständig säkerhet mot intrång vad gäller avlyssning. Denna rapporten har behandlat så kallade optiska kvantminnen, vilka har till syfte att lagra kvantinformation i form av fotoner, dvs. ljuspartiklar. Utförandet består av att en inkommande foton som innehåller en viss kvantbit, absorberas i ett medium och överför kvantinformationen till exciterade elektroner i lagrade joner av typen sällsynta jordartsmetaller. Kvantbiten ska sedan kunna återskapas genom att en ny foton sänds ut från jonerna, med ett identiskt kvantillstånd jämfört med den ursprungliga fotonen. I denna avhandling behandlar vi en viss typ av minnen där de olika specifika jonerna endast absorberar fotoner nära en viss motsvarande frekvens eller energi. På det stora hela ter sig detta i att vi får en fördelning när vi tittar på absorptionen som en funktion av frekvensen, vilket vi benämner som absorptionsspektrumet. Genom olika tekniker är det möjligt att i detalj utforma denna fördelning, vilket är avgörande för hur effektivt det optiska kvantmimmet i slutändan blir. Genom att dessutom omgärda det absorberande mediumet med två delvis genomskinliga speglar, är det möjligt att ytterligare förbättra prestandan på minnet (en kavitet har introducerats). Denna typ är under utveckling i Lund, och har redan i experiment visat hög potential. Detta komplement tillför dock ytterligare problem i den mån att speglarna döljer absorptionsspektrumet för den utsomstående observatören, till följd att vi förlorar kontroll över minnet och därmed inte kan uppnå minnets fulla kapacitet. Denna rapport har därför utvecklat en metod eller algoritm med syftet att lösa detta problem. Lösningen ter sig som så att genom att jämföra det elektriska fältet av en inkommande och reflekterad ljuspuls med hjälp av en algoritm, är det möjligt att indirekt klargöra utseendet på det i kaviteten existerande absorptionsspektrumet. I rapporten utveklades också en simulator med syftet att simulera det elektriska fältet inuti kaviteten, så att den utvecklade metoden kunde testas på den resulterande utdatan. Resultaten kunde bedömas som lovande då avvikelsen mellan det riktiga och det beräknade absorptionsspetrumet kunde sägas vara låg i de fall som undersöktes.

•Jan 1, 2014•0 citations

Problem med lösningar till kvantmekanik fördjupnings kurs

Magnus Ögren

•Jan 1, 2006•0 citations
Förmågan att styra naturen på den kvantmekaniska nivån lovar att möjliggöra tekniska innovationer långt utanför vad som är möjligt med dagens teknologi. Flera alternativ har förslagits för att genomföra detta däribland kvantfotoniken. Med möjligheten att bygga att bygga fononiska kretsar på chip går det att dra nytta av tillverkningstekniker som redan är väl utvecklade. Syftet med denna rapport är att analysera de komponenter som krävs för att bygga en kvantfotonisk krets på chip.
Det råder idag inget konsensus om tiden som kvanttunnling tar. Den här rapporten har som syfte att undersöka tidigare arbete inom ämnet för att finna passande kandidater till tunnlingstiden. Simuleringar utförs för en endimensionell rektangulär potentialbarriär och används för att stödja existerande teoretiska tunnlingstider. Slutsatsen dras att tunnlingstiden inte beror på potentialbarriärens bredd och att tunnlingen därför kan ske med godtyckligt hög hastighet. Detta stödjer påståenden om att partiklar kan färdas snabbare än ljuset inom icke-relativistisk kvantmekanik.
Inom fältet kvantinformation behandlar man information med hjälp av så kallade kvantmekaniska system, vilket tillför både möjligheter och svårigheter i reella tillämpningar. Ett fundamentalt begrepp är den så kallade kvantbiten, eller qubit som den brukar omnämnas i engelsk litteratur, vilken är den grundläggande komponenten i vilken kvantinformation hanteras, som en direkt analog till biten i en klassisk dator. En klassisk bit har möjligheten att anta värdet ett eller noll, medan en kvantbit dessutom har möjligheten att anta båda dessa värden på en och samma gång i en godtycklig proportion, vilket framstår som obegripligt i förhållande till den klassiska värld som vi upplever. Denna egenskap erbjuder möjligheten att behandla information på ett fundamentallt annorlunda sätt än vad vi är vana vid. Exempel på tillämpningar är kvantdatorer och kvantkryptografi. Kvantdatorer kan utnyttjas för att lösa problem som för klassiska datorer är helt olösbara inom rimlig tid (t.ex. faktorisering av stora tal). Med kvantkryptografins hjälp kan vi dessutom skapa kommunikationskanaler som erbjuder i det närmaste fullständig säkerhet mot intrång vad gäller avlyssning. Denna rapporten har behandlat så kallade optiska kvantminnen, vilka har till syfte att lagra kvantinformation i form av fotoner, dvs. ljuspartiklar. Utförandet består av att en inkommande foton som innehåller en viss kvantbit, absorberas i ett medium och överför kvantinformationen till exciterade elektroner i lagrade joner av typen sällsynta jordartsmetaller. Kvantbiten ska sedan kunna återskapas genom att en ny foton sänds ut från jonerna, med ett identiskt kvantillstånd jämfört med den ursprungliga fotonen. I denna avhandling behandlar vi en viss typ av minnen där de olika specifika jonerna endast absorberar fotoner nära en viss motsvarande frekvens eller energi. På det stora hela ter sig detta i att vi får en fördelning när vi tittar på absorptionen som en funktion av frekvensen, vilket vi benämner som absorptionsspektrumet. Genom olika tekniker är det möjligt att i detalj utforma denna fördelning, vilket är avgörande för hur effektivt det optiska kvantmimmet i slutändan blir. Genom att dessutom omgärda det absorberande mediumet med två delvis genomskinliga speglar, är det möjligt att ytterligare förbättra prestandan på minnet (en kavitet har introducerats). Denna typ är under utveckling i Lund, och har redan i experiment visat hög potential. Detta komplement tillför dock ytterligare problem i den mån att speglarna döljer absorptionsspektrumet för den utsomstående observatören, till följd att vi förlorar kontroll över minnet och därmed inte kan uppnå minnets fulla kapacitet. Denna rapport har därför utvecklat en metod eller algoritm med syftet att lösa detta problem. Lösningen ter sig som så att genom att jämföra det elektriska fältet av en inkommande och reflekterad ljuspuls med hjälp av en algoritm, är det möjligt att indirekt klargöra utseendet på det i kaviteten existerande absorptionsspektrumet. I rapporten utveklades också en simulator med syftet att simulera det elektriska fältet inuti kaviteten, så att den utvecklade metoden kunde testas på den resulterande utdatan. Resultaten kunde bedömas som lovande då avvikelsen mellan det riktiga och det beräknade absorptionsspetrumet kunde sägas vara låg i de fall som undersöktes.